Funderar kring begreppet alster/produkt kontra process. En produkt är slutet av processen, det som sätter punkt. Hur en produkt sen produceras kanske kan bero på produktens material.
Jag vill jämföra bygg- och konstruktionsarbete med lera.
I bygg- och konstruktionsarbetet finns en större tolerans mot arbetet som ett pågående, en process av konstruktion, som visserligen kan bli en produkt, ex ett bygge, men där vi också accepterar att byggmaterialet sedan sorteras och skapar andra processer efteråt. Byggen må sparas på förskolan men förr eller senare kommer materialet att återanvändas i andra processer.
Lerarbete kan ibland handla mer om produkten än om processen – om vi utgår från riktigt lera och inte play-doh. Vi är vana vid att arbete med lera slutar i en produkt som vi sedan sparar eller visar upp innan den sedan tryggt och säkert skickas med barnen hem. Vi arbetar inte med den som en process, som ett material som återskapar och omformar sig i olika processer.
Varför ser vi lera som ett produktsskapande material och byggmaterial som något återanvändbart? Kan det här finnas en kulturell krock av gamla traditioner och arbetssätt eller om vi vänder på det – vad gör leran med oss som skiljer sig mot hur byggmaterialet påverkar oss?
Om jag vill försöka förstå leran och byggmaterialet som subjekt i processen…
Leran vill formas, leran vill knådas och tryckas på, den är mjuk och mångsidig i sitt formande, leran skapar spår som sparas…
Byggmaterialet sammanfogar och bygger ihop olika beståndsdelar, skapar helhet, men byggmaterialet rasar och är känsligt….
En fundering efter en intensiv vecka med många intryck. Jag tycker att dina tankar om lera är intressanta, har inte tänkt på det sättet förut. Att återanvända lera som material kan vara att riva den torkade leran på rivjärn o använda på ljusbordet. Såg det på en av förskolorna. Vad händer om man tillsätter vatten?