Jag har många gånger i mitt yrkesliv ställt mig frågor kring dialog. Vad representerar en dialog? Och vad är den stora skillnaden mot monolog – förutom det självklara i antal deltagande?
I dialogen möts tankar – nyfikenhet är kärnan. Även andra faktorer påverkar och nödvändigas i dialoger – bekräftelse, utmaning, motstånd, delande – men för att vara i dialog krävs nyfikenheten. Dialogen kräver att denna nyfikenhet finns från båda sidor – kanske inte i samma grad men en nyfikenhet på vad som händer när mina tankar möter dina måste finnas.
Annars riskerar samtalet hamna i diskussion där det snarare handlar om övertalning. Eller värre i monolog – där det snarare handlar om att berätta, för ja, monologer förekommer trots att man är flera personer. Men saknas nyfikenheten på den andre – vad finns då kvar?
Jag ska erkänna – jag är inte alltid nyfiken… jag vill vara det men ibland hamnar man i sitt eget sammanhang och en inre monolog som inte kan lyssna på någon annan än mig själv. Jag tror nog att detta är vanligare än dialog – om vi ska vara riktigt ärliga…
Att uttala sig med en gnutta osäkerhet är bättre än med en absolut säkerhet. Allting har flera perspektiv – det finns alltid en annan sida av tärningen, en sida som inte är din. Därför måste du eftersöka osäkerheten för den kommer vara dina fötter på jorden när tankarna fladdrar iväg upp och förblindas av solen.
Så ta vara på dina nära runtomkring och träna din dialog. Tips – börja med barnen, de är vana att vara i äkta dialog men å andra sidan – känner du för en riktig utmaning – börja med de vuxna, de som har svårast för dialogen.
Erika K Seger 