Jag läser litegrann om SAS och den pågående strejken. Det är tydligt att något pågår i media där olika perspektiv framträder. Som utomstående har jag alldeles för lite kunskap för att säga någonting om vad som stämmer och inte stämmer, om det nu finns någon sanning. Detta för mig in på det här, som jag brottas med ofta – en vetenskaplig grund att vila sin verksamhet på…det ÄR svårt, låt mig förklara mina tankar…
Forskare förflyttar sig, nya tankar och vetenskap träder in och det gör det svårt för förskollärare och förskolechefer att hålla sig uppdaterad kring teorier. Att diskutera vetenskaplig grund är i vissa förskolor en fråga som är lika naturlig som att diskutera schema, i andra är det som ett annat universum – men det gör det ju inte heller precis lättare att förstå forskning om forskare förflyttar sig under tiden, eller för att vrida på det så kan man se det som att saker utvecklas!
Det som dock blir viktigt, om man hänger sig åt vetenskapliga teorier, är det här med förälskelse av olika perspektiv. För det jag kan uppleva, och själv hamna i, är att man ibland använder vetenskapliga teorier ur ett maktperspektiv. Att genom att hänvisa till teorier utnyttja de som inte har samma förståelse eller som inte är insatta i begreppen. Det innebär att man kan använda sin kunskap som makt för att värdera sina egna tankar högre – även om det kanske egentligen är så att man faktiskt inte har koll på de teorier man hänvisar till. Jag skriver om detta i min fältstudie ”…det gäller att förhålla sig…” där tre förskolechefer beskriver begreppet beprövad erfarenhet ur sina perspektiv (som nu är inlämnad och klar, väntar på att jag ska kunna lägga ut den här). Det som tydligt framkommer är att man ställer perspektiv mot varandra och oftast med en distansering från den egna. I detta fallet, socialkonstruktionism mot utvecklingspedagogik.
Men det är som Karl Popper har sagt (även om han har en helt annan teori i grunden så gillar jag det):
…närhelst en teori verkar vara den enda tänkbara, se det då som ett tecken på att du inte förstått teorin eller problemet den var menad att lösa…
För det som det egentligen handlar om är att, precis som med allting, när man tar saker för givet så måste man börja fråga ”varför” och som Harold Göthsson har sagt under en föreläsning ”att fråga varför på varför”. Man måste reflektera kring sina ställningstaganden och det är precis därför vi behöver andra tankegångar än de egna, andra teorier, andra sätt att tänka som går i ”motspråk”. Men vi måste möta dem på lika villkor där alla har samma tyngd – och det är inte lätt när man tror på det egna perspektivet väldigt starkt.
Men vi är skyldiga barnen och varandra…möjligheten att bli förstådda på många olika sätt, som Hillevi Lenz Taguchi skriver i sin bok Varför pedagogisk dokumentation?
Oavsett perspektiv – så är det i slutändan de ställningstaganden som vi gör i arbetet med barnen som blir den teori vi lever. De ställningstaganden som vi tar för varandra, tillsammans, på det sätt vi möter andra och den miljö vi bygger fram – som blir våra ställningstaganden som vi gör om och om igen och varje dag. Därför behöver vi olika perspektiv att stöta mot det vi tar för givet, vi behöver saker som går emot. Vi behöver skapa en önskan av ”motspråk” och inte bara bekräftelse.
Så det här med teorier handlar egentligen inte om att göra på ett rätt sätt utan snarare om att få möjligheter att försätta sig i situationer där mina egna perspektiv möter motspråk, med en vilja att förstå mig själv och omskapa mina ställningstaganden – igen och igen.
Erika K Seger 