Att finna ett flöde att bygga vidare på – om lärmiljöns processer

Oj, vad länge sedan det var jag skrev något här på bloggen! Det händer så mycket i mitt jobb som pedagogisk samordnare att det är svårt att riktigt få tiden att skriva något vettigt här eftersom det är processer vi arbetar med och det är så himlans kul att riktigt gå upp i dem. Just nu släpar jag halva min bokhylla fram och tillbaka för det ploppar upp så många tankar och idéer i mitt huvud!

Vill ni se mer ”vardag” så rekommenderar jag er att följa mig på instagram under namnet erika_k_seger_official

Men det jag gör mycket just nu är att jag är ute hands-on i lärmiljön på våra förskolor.

Vi vet alla hur det är när miljön inte riktigt funkar – då behöver vi börja titta på den och observera vilka signaler den skickar ut. Var är vi vuxna i rummet till exempel och var gillar barnen att vara? Vad vill de arbeta med och vad är de intresserade av? Hur kan vi arrangera miljön så att den blir inbjudande och lockar till utforskande och möten? Det här är frågor som behöver pågå under en tid och framförallt i relation till de barn som vistas i verksamheten.

Att förstå och utveckla lärmiljön är ett lärande i sig. Att se och förstå HUR den påverkar både barn och vuxna i verksamheten är något som tar tid att erfara och som man aldrig är klar med för vi förändras också som människor – därför behöver vår lärmiljö också vara föränderlig.

När jag då går som pedagogisk samordnare och arbetar med lärmiljön tillsammans med pedagogerna så påverkas vi också av de processer vi är inne i – jag som ny i rollen som pedagogisk samordnare och pedagogerna utifrån sin vardag och erfarenhet. Ingen handledning i lärmiljön ser densamma ut men det finns spår som jag försöker att ha med mig, eller kanske snarare verktyg som jag använder mig av. Vilka verktyg jag använder mig av beror helt på den process jag och pedagogerna har.

Något jag alltid gör är dock att själv gå runt och fota miljöerna innan och faktiskt ägna lite tid åt att måla upp miljön på min iPad. Fundera kring vilka möbler och vilket material som finns. Efter att ha läst Pia Franzéns kapitel i ”Pedagogisk miljö i tanke och handling” så har jag tagit med mig vikten av att titta på var ljuset faller in och det har gett mig ett stöd för att hitta avdelningens hjärta. Alltså där samlingsmattan ska vara, dit alla dras. Ljuset ger ledtrådar i detta letande och det märks ganska tydligt när man hittat den platsen för när man hittar rätt så syns det i barngruppen.

Här har jag både en fördel och en nackdel; fördelen är att jag har tid att göra det här och att jag har ett utifrånperspektiv på miljön dvs jag är inte styrd av tidigare tankar (än), nackdelen är att jag inte riktigt vet vad som gömmer sig i pedagogernas förråd (men det brukar lösa för pedagogerna kommer på det) men jag saknar också observationen av barngruppen.

Men i detta läge, när jag går in i lärmiljön med pedagogerna, så handlar det framförallt om att hitta ett flöde i lärmiljön och en slags basmöblering (så gott det går) för att pedagogerna sedan, tillsammans med barnen, kan göra tillägg i material.

Vi gör denna workshop på kvällstid för att vi ska kunna rodda runt i miljön och ofta har vi en ganska begränsad tid på tre timmar därför är det också viktigt att följa upp efteråt – vad har hänt med det vi pratade om när vi gjorde om? Fortsätter inte pedagogerna med processen efteråt så påverkar det lärmiljön och barngruppen. För miljön är då halvuppstartad och den behöver fyllas på och förändras med material och inspirationsbilder – och den behöver bli tydlig.

”Matsalen” blir ”Mötet”

Ganska spännande var det när vi gjorde om en av våra äldre lekhallar, från att ha varit ett rum som man kallade för matsalen (som ni förstår var det mycket bord där) ändrade vi om så att det blev en mötesplats mellan barn 1-5 år då två avdelningar delar på detta rum.  Dagen efter vi hade gjort denna stora förändringen pratade pedagogerna med barnen som ville kalla rummet för ”Mötet” istället för ”Matsalen” och det innebär ju någonstans att rummet signalerar någonting annat och framförallt så verkar det vara ett rum som bjuder in barnen till möten och relationsskapande över åldrarna. Det som också var intressant var att trots att pedagogerna inte hade hunnit tänka ut riktigt var materialet i rummet skulle vara så föll det sig naturligt för barnen var materialet förvarades vilket också kanske kan tolkas som att miljön signalerar en annan tydlighet än tidigare och att ibland behöver vi inte bilder för att veta var material ska vara utan ibland signalerar miljön i sig själv till oss.

Här kommer några av de verktyg jag använder mig av:

• Inspirationsbilder – vi behöver ibland skapa en målbild, visualisera för oss hur vi skulle vilja ha det i vår lärmiljö
• Tre bilder jag vill prata om – innebär att vi går runt i miljön och tar bilder på saker vi funderar på eller vill lyfta med kollegorna, både sådant som funkar och sådant som inte funkar så bra, sedan lyfter vi ut ca tre bilder var och diskuterar tillsammans kring dem för att sedan fundera kring vilka konsekvenser det ger lärmiljön
• Frågor – brukar vara mest abstrakt men jag har ett litet frågebatteri kring lärmiljön för att pedagogerna ska få stöd i reflektionen och för att synliggöra saker vi vanligtvis kanske inte pratar om
• Min planritning – eftersom jag har hunnit tänka mera på hur avdelningen ser ut och även med ett utifrånperspektiv så kan jag lägga fram förslag på förändringar och varför de skulle kunna vara något

Det är dock ALLTID pedagogerna som har sista ordet i de förändringar vi gör i lärmiljön för det känner barnen i sin barngrupp bäst även om jag kanske ibland provocerar med lite frågor för att tänka ett varv till. Kontentan är dock – att vi gör det tillsammans!

Såhär tänker jag just nu…

Sammantaget är de här handledningarna bara ett sätt att blåsa in energi och tankar i pedagogernas arbete med lärmiljön. Steg 1 är att skapa någon slags förändring som ger en nytändning för pedagoger och barn i verksamheten. Steg 2 vilar på pedagogerna, för efter ett tag kommer den här förändringen att bli vardag och då gäller det att man observerat sina barngrupp och deras tankar om lärmiljön – för att vi sedan ska kunna göra tillägg baserat på det vi ser barnen gör. Annars hamnar vi åter i en miljö som inte fungerar och då är det lätt att lägga över problematiken på barngruppen. Steg 3 är att fördjupa arbetet med lärmiljön  fundera kring vilka möjligheter vi ger barn i genom sättet vi möblerar och det material vi erbjuder. Steg 4 är att börja titta på oss själva och den osynliga miljön, hur vårt förhållningssätt påverkar barnen och fundera kring vår organisation.

Stegen går ihop i ett flöde även här…och inget av det ovanstående skulle gå om inte pedagogerna själva har ett intresse av att förändra både sin miljö och sina tankar. Där känner jag mig så otroligt tacksam för mitt sammanhang och stolt över pedagogerna i Gråbo förskolor som vågar utmanas och bjuda in till förändring! Ni är fantastiska!