Med känsla och tanke för material

Just nu arbetar jag för fullt såväl praktiskt som i huvudet med en inspirationsmiljö i en nyrenoverad lekhall som jag håller på att bygga upp för våra förskolor i Gråbo.

Jag har kallat projektet/processen och rummet för Rumspirera. På mitt instagram (erika_k_seger_official) har jag lagt ut lite bilder under hösten från arbetet med att skapa en grund till det här rummet under #rumspirera. Det kommer att komma ett större blogginlägg om detta längre fram för det är många tankar som ska sammanfogas och faktiskt också verbaliseras genom skrift – som en dokumentation av arbetet.

Tanken med rummet är att det ska finnas möjlighet att få praktisera pedagogisk miljö och utforskande hands-on. I rummet ska det bland annat finnas möjlighet att inspireras av kreativt återvinningsmaterial och faktiskt få testa att arbeta med det själv som pedagog. Min upplevelse är att vi ganska ofta introducerar material till barnen som vi själva inte utforskat eller som vi inte tillåter oss själva att fördjupa oss i.

Hur ofta pratar vi om vad just ”det här” materialet bidrar till för lärande möjligheter? Om vi arbetar med toalettrullar – vad kan man utforska med en toalettrulle?

Det kommer också finnas en del i rummet där man kan få komma nära något genom till exempel mikroskop och ljusbord som kan ge andra perspektiv på det vi ser. Tillgängligt ska det också finnas möjlighet att kunna skissa och avbilda det ögat urskiljer. I rummet ska det finnas ett flöde där material kan vandra mellan de här olika stationerna. Det ska kunna gå att förändra rummet utifrån en tanke med hjälp av projicering och ljus – och med tillägg av olika material.

Det ska vara ett rum som är tillgängligt på det viset att det ska kunna gå att återskapa med enkla medel på den egna förskolan, på den egna avdelningen, men tanken är också att inte bara återskapa utan också att bana väg för reflektioner om hur vårt material påverkar barns möjligheter att lära och hur vår miljö kan stödja lärande.

Fas två i Rumspireraprocessen är nu att introducera det här rummet för barn och pedagoger och därför går jag nu i tankar om HUR detta skulle kunna göras på bästa sätt. Jag vet att när vi var i Kalmar på förskoleenheten Trollet blev jag starkt påverkad av när några pedagoger berättade om hur de förberett sig inför ett projekt kring tidningspapper. De hade stängt in sig i ett rum med bara tidningar. Vi vuxna är ganska tråkiga – om vi inte utmanas – och det var precis vad de gjorde. Efter 10 minuter  i rummet var man hyfsat klar med det man kom på att man kunde göra med tidningspapper men istället för att lämna rummet och vara ”klar” (med det man egentligen redan visste) så stannade de kvar i rummet.

När de tänjde på sin egen comfort zone så lyftes de av en kreativitet som växte ur tankarnas tystnad.

Alltså, när de väntat ett tag återkom tankar om vad man skulle kunna göra. Nya tankar som de inte hade tidigare. Genom att våga utsätta sig för det obehagliga, ett slags nålsöga av ljus i ett mörker, så hände det saker som fick de att se på materialet med nya ögon och nya tankar.

Så nu när  jag ska introducera rummet till pedagogerna så står jag och funderar på om vi ska våga vara i tankarnas tystnad, i det lite obekväma, eller om det blir lättare att förstå och tänka om man först får ett meningsfullt sammanhang genom en uppgift som står i relation till något. Kanske kan jag hitta någon mix…jag har mycket tankar och det ska bli otroligt roligt att få möta pedagogerna i de här processerna! Jag är mycket nyfiken och längtar till våra diskussioner när rummet introduceras – vad tänker pedagogerna?

Nu tänker någon säkert – men barnen då?

De barn som har sina avdelningar i anslutning till rummet kommer att ”äga” det här rummet med sina tankar och de processer de är inne i. Och även de ska introduceras till rummet för att kunna sätta spår i miljön, innan dess är rummet ganska själlöst. Mycket av det material som finns i rummet är sådant material som inte finns på barnens avdelningar och som jag tror att barnen inte arbetat med speciellt mycket. Det ska bli otroligt spännande att se med vilka strategier och sätt barnen kommer att ta sig an rummet och rummets möjligheter.

Det är barnens processer som kommer att bygga det här rummet men för att de ska bli möjligt krävs det pedagoger som själva vågar utforska tillsammans med såväl med barnen som med varandra.