Relationer som går utanför den egna kontexten

Söndagsbestyr innebär att arbeta med det jag gör utanför jobbet men som på något sätt också är jobbet. Igår arbetade jag med mina egna föreläsningar, idag arbetar jag lite adminstrativt för vår förening Formazione Citizen som arrangerar fortbildning och studieresor till Bassa Reggiana.

Delvis har jag börjat förbereda för Mötesplats 2018 då vi kommer att fokusera fortbildningen på den förändring som håller på att ske i förskolan. Vi närmar oss begrepp som undervisning, estetik och såklart digitalisering. Delvis har jag också gått igenom utvärdering och bilder från Mötesplats 2017.

Det är spännande hur bilder skapar länkar till minnet och kroppen känner vibrationer från det som varit till det som är.

Jag hittar ganska snabbt vilka bilder som är mina favoriter – interaktionen mellan deltagarna. När jag lyckats fånga ”den där känslan i stunden”! Älskar de bilderna jämfört med uppställda gruppfoton…

Jag vill gå in lite på varför vi i Formazione Citizen valt att kalla våra fortbildningar för Mötesplatser – eller snarare vad begreppet Mötesplats betyder för mig.

Jag reste till Bassa Reggiana första gången 2013 i en större grupp men jag reste med fem kollegor från vår förskola. Människan är trygghetssökande och handen på hjärtat behöver jag vår gruppbild för att komma ihåg vilka som åkte med. Jag reflekterade, åt lunch och gjorde studiebesöken med mina kollegor. Kanske att jag pratade några ord med de andra men snarare av artighet. Jag ska lägga till att mitt minne är i släkt med en guldfisks, kanske förlåter det mig lite…

Därför blev det väldigt viktigt för mig att skapa en annan möjlighet för pedagogerna i Västra Göteborg när vi arbetade i EU-projektet Futura och denna tanke, att möta andra, har vi även tagit med oss i de fortbildningar som Formazione Citizen genomför.

I ett stort rum på tex studiedagar så dras vi till våra kollegor eller de vi känner och likadant är det på fortbildning OM vi inte bryter mönster och strukturer. Lättast är att skapa en organisation som bjuder in (ja, till och med tvingar) till möten och det behöver göras av de som kallat eller leder mötet, det måste vara inbyggt.

Genom att bryta upp strukturer, genom att skapa andra möjligheter kan fler trådar dras mellan det som erfars, det som blir till reflektion och det som leder ut till en förändrad praktik.

Det innebär att alla delas upp, en slags gruppdekonstruktion kanske man kan säga. Vi ser deltagarna som EN grupp även om det finns mindre grupper i gruppen. De mindre grupperna behöver man inte vara orolig för, de lever på egen andning men den stora gruppen kan behöva en konstgjord andning i början. Därför delar vi upp gruppen i nya mindre konstellationer, med meningsfulla uppgifter i relation till ett gemensamt sammanhang kastas tunna spindeltrådar mellan den nya lilla gruppens deltagare. Spindeltrådarna blir till linor så starka att de även kan bära relationer till den stora gruppen. Det skapas nya strukturer som blir starka magneter i den stora gruppen.

Det är också det som gör det möjligt att skapa tanken om ett VI och relationer som går utanför den egna kontexten. Det är för mig essensen av en Mötesplats.

Att se de sammahang vi befinner oss i som ett tillfälle att möta andra kräver mod och nyfikenhet. Jag tänker att de här strukturerna av de trygga också lever ute på förskolorna. Observera hur dina kollegor placerar sig på en arbetsplatsträff…beblandar man sig eller hamnar man med de närmaste kollegorna? Det kan vara svårt av naturen att möta de kollegor man vanligtvis inte möter, eller känner, för det blir en nädvändighet att träda långsamt, att lyssna in eftersom du inte känner till ”er” kultur, kulturen är ny och fri. Den kräver arbete.