Att börja bygga en väv

Rumspirera! Jag har skrivit om det tidigare och ni som följer mig på sociala medier vet en del men här kommer en kort bakgrund.

I Gråbo hade man tidigare arbetat med lärmiljö genom att bland annat läsa litteratur vilket ger väldigt mycket input som nu också behövde utvecklas vidare i praktiken. Min upplevelse är att man måste få sätta det i händerna och därför funderades det över hur vi kunde göra det. dvs sätta lärmiljön i praktiken. Lägligt började ett av våra arbetslag att fundera över sin gemensamma lekhall så därför tillfrågades dem om det fanns en möjlighet att låna ut lekhallen till Gråbo förskolor ett tag för att bygga upp en exempelmiljö med fokus på återvinningsmaterial och tankar kring vad lärmiljö skulle kunna vara och där barn och pedagoger skulle kunna arbeta. Efter ett okej från arbetslaget, en senhöstsrenovering och arbete så blev lekhallen klar i början av våren och då började arbetet med att introducera rummet, vilket har vilat på mig som pedagogisk samordnare.

Två faser av introduktion

Våren har fungerat i två faser kan man säga. I början av våren var det pedagogerna som introducerades till rummet eftersom det är viktigt att vi skapar en gemensam grund att diskutera kring. Vi började också förlägga pedagogmöten kring lärmiljö och digitalitet i rummet för att binda ihop det vi läser och pratar om med workshops. Ibland fastnar vi i vår litteratur och då behöver vi även göra det i praktiken. Vi måste sätta det i händerna och vår egen kropp för att närma oss vad det vi läser innebär, men också vad barnen kan uppleva.

I boken ”Hållbar utveckling i förskolan” av Sanne Björklund (2017) så hänvisar hon till Julie Davies och dennes tankar om vår syn/relation till miljön. Hon menar att det finns;

• Lärande I miljön = handlar om att vara ute och uppleva naturen, som t.ex. när vi går till skogen
• Lärande OM miljön = handlar om att få kunskap om miljön. som t.ex. naturvetenskapliga fenomen och fakta
• Lärande FÖR miljön = handlar om att synliggöra människans roll och engagemanget för att förändra, hållbar utveckling

Kanske skulle man också fundera kring om dessa tre relationer kan användas i relation till lärmiljö…nu kanske jag gör en vääääldigt lång koppling (förlåt Sanne) men hur skulle det kunna se ut i tanken om vi relaterar det ur ett pedagogperspektiv?

Lärande i miljön – skulle då kunna innebära det vi observerar i barngruppen, praktisk kunskap, kanske när vi undersöker material.

Lärande om miljön – skulle kunna vara sådant vi läser och får inputs kring, teoretisk kunskap, kanske när vi funderar på hur material fungerar.

Lärande för miljön – skulle vara att se det långsiktiga och förståelsen för VARFÖR lämiljö och material är viktigt och hur den påverkar den rörelse och tanke som finns i barngruppen. Att material har en agens och påverkar oss…som påverkar lärandet i och om lärmiljön.

Tanken går att utveckla…kanske har du som läser några tankar?

Jag tycker mig se att resultatet av det praktiska, kombinerat med det teoretiska, har väckt reflektioner och tankar hos pedagogerna ute i praktiken. Både stärkt det som redan är igång men också försatt tanken kring lärmiljö, okodat/återvinningsamaterial och möjligheter med lärmiljön i reflektion. Till exempel finns en önskan om mer återvinningsmaterial men också tankar kring en gemensam basmiljö för Gråbo förskolor, som delvis förstärktes efter vår resa till Trolletdagarna i våras.

Fas 2 – introduktion för barnen

Fas två i introduktionen är också inledd och den handlar om att introducera rummet för barnen. Introduktionen är något jag arrangerar och håller i medan pedagogerna på avdelningarna observerar och stödjer i dokumentationsarbetet. Vi blir som ett pedagogpar och flera ögon på de processer som sker bland barnen. Dokumentationerna blir sedan ett underlag som vi kommer att utgå ifrån på pedagogernas gemensamma planeringstid för att vi, jag och arbetslaget, tillsammans ska kunna fundera över hur vi ska gå vidare, vad som behöver förändras i rummet och hur det kan smitta de andra miljöerna på avdelningarna. Jag valde att starta introduktionen i den bygg- och konstruktionszon som är arrangerad i Rumspirera eftersom barnen jobbar mycket med bygg- och konstruktion på avdelningarna. Det är också den zon som i detta läget är mest tydlig och förberedd då resten av rummet mer behöver formas utifrån barnens projekt och tankar.

Gemensamma inångar

Barnen har delats upp i mindre grupper om ca fem-sex barn i taget för att det ska bli ett bra första möte med rummet, mitt fokus har varit ett bra första möte. För att binda samman de olika grupperna har jag utgått från en varelse (eller monster som barnen säger) eftersom det blir en slags ingång in i rummet och något för de mindre grupperna att mötas kring. Varelsen har fått olika stor plats för olika grupper men den har alltid funnits med. Jag har alltid inlett med att vi, jag och barnen, tittat på vad kompisarna innan tänkt och gjort kring varelsen och funderat vad vi tänker. Det blir en slags förberedelse och stöd i det vi ska göra när vi kommer in i rummet – barnen har fått i utmaning att fundera kring var den här varelsen bor och sedan bygga det. Sådär i efterhand har jag funderat på om varelsen egentligen varit nödvändig för introduktionen men jag kan se positiva delar som att barnen förhåller sig till den här varelsen genom introduktionstillfällena. De skapar berättelser och sätter det de bygger i relation till varelsen, till exempel en grotta som den kan bo i, fällor, en skatt och läskiga saker som blodrör och blodfällor. Det jag tänker man kunde gjort om tiden funnits och om detta varit ett större projekt för avdelningarna (de arbetar parallellt med andra processer som varit igång tidigare) är att man inte hade behövt stressa med att bygga utan istället låtit barnen spekulera mer kring vem den här varelsen är och var och hur den kan tänkas bo baserat på deras tankar. Men då är det snarare ett projekt vi börjar bygga upp och detta skulle bara vara en introduktion (kill your darlings). Det som ligger i introduktionens pipline nu, alltså kommande dagar, är att återkoppla till barnen i storgrupp eftersom alla nu varit i rummet. Barnens tankar tillsammans med våra observationer kommer att bli ett stöd i hur vi går vidare!

Att hitta ett fokus

Mitt fokus och det jag varit nyfiken på under de första mötena är hur barnen mött materialet eftersom mycket av materialet är nytt för barnen. Det material som barnen erbjuds i rummet öppnar upp för andra slags kombinationer på grund av att det inte är tydligt hur och vad man ska göra. Till exempel blandar de materialet på ett sätt de inte gjort tidigare men det är också intressant att se att de inledningsvis använder allt material av en sort och gärna på samma ställe men allteftersom sprids materialet och inkorporeras med andra tankar och material. Eftersom materialet är stort har jag också sett att i princip alla barnen utforskar höjden med materialet. Dels genom att bygga nivåer eller plattformar och staplar materialet och dels genom att använda samma material  och bygga på höjden. De testar också att bygga brett eftersom det är ett stort rum med mycket yta. De utforskar balans, strukturer, materials tyngd, form etc…

Jag har experimenterat lite med byggbordet som finns i rummet, ibland har det stått i bygg- och konstruktionszonen och ibland inte. När det står i mitten av zonen blir det självklart att barnen börjar inledningsvis att bygga på bordet men när det inte står i zonen flödar arbetet mera men det blir mer individuella konstruktioner från början. Barnen går in och ut ur de kollektiva och de individuella processerna. Vi har också diskuterat byggbord i samband med att vi läst delar ur Mia Mylesands bok ”Bygg och konstruktion i förskolan” (2007) och här blir det så tydligt att bordet får en funktion som en slags mötesplats men också som ett sätt att kunna arbeta runt bordet utan oro för att stöta till eller komma åt när man hämtar nytt material.

En sak jag lärde mig igen (för det är egentligen en gammal erfarenhet) under de första introduktionerna för barnen, var att plocka bort och inte bygga inbjudande delar i rummet där det inte är tänkt att vi ska arbeta. Jag hade kvar tidigare uppbyggda ”välkomnanden” i andra delar av rummet vilket såklart gjorde att barnen ville använda hela rummet. ”Check” på att det var inbjudande men kanske en liten lisa att ta med, preppa det du vill ska vara fokus och dämpa det andra. I alla fall i det här skedet när vi pratar om en introduktion av en miljö. Jag påminns om gamla erfarenheter och gör nya hela tiden! Livslångt lärande och med en ömjukhet för att jag inte kan allt. Jag lär mig också hela tiden!

Vi lär tillsammans!

Det är spännande, för i arbetet med Rumspirera så utvecklas jag också tillsammans med barn och pedagoger. Jag är absolut inte klar med att lära! Det här med lärmiljö har jag alltid tyckt varit intressant och känt mig hyfsat bra på att rigga när jag arbetade som förskollärare men ju mer teoretisk jag blivit desto mer praktisk får jag ett behov av att bli. Som förskollärare undersökte jag aldrig materialitet eller reflekterade över det material vi valt ut i till exempel vår bygg- och konstruktioszon/rum. Ofta tog man det som fanns tillgängligt och ibland hittade man fräckt material, exempelvis transparenta salladsskålar i plast, och så lade man till dem i miljön. Ofta kom reflektionen efteråt när man observerade vad barnen gjorde, men fortfarande var tanken ganska fokuserad på görande, snarare än hur materialet utmanade det barnen utforskade eller försökte förstå.

Tillsammans upptäcker vi, jag, barnen och pedagogerna, vad lärmiljö kan vara och det gäller att ha tålamod för att kunna nysta ihop praktik-teori-praktik…och bygga en väv av kunskap och erfarenhet.

To be patient…continued!

Erika