Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
”Idag är det hemmakontor som gäller på grund av blockerad väg utanför huset. Det ger dock tid för förberedelser inför våra studiedagar, torsdag-fredag, med fortsatt arbetet i att utveckla vårt systematiska kvalitetsarbete, Kompassen, och vår pedagogiska dokumentation som nu kommer att förstärkas med en processdagbok. Jag ser verkligen fram emot kommande år för att se vilka steg och riktningar vi kommer att ta i Gråbo förskolor. Och ”vi” gör det tillsammans; ledning, pedagoger, vårdnadshavare och BARN! ”Vi” lär och utvecklas tillsammans, beroende av varandra och med trådar som binder ihop oss, spänner, gungar och lekfullt dansande – TILLSAMMANS! Spännande, spännande!”
Inlägg på erika_k_seger_official på Instagram
Snart har två veckor gått sedan jag började arbeta igen. Jag har ett stimulerande arbete och jag är tacksam för de sammanhang som jag får vara en del av. Jag säger det ofta men det är faktiskt så. Jag är tacksam! Tacksam för att jag har ett jobb som jag längtar till och där jag omges av människor, stora som små, som utmanar och inspirerar mig. Det är inte alltid lätt men det är oftast roligt!
Idag har jag arbetat med det som ska presenteras och arbetas med på våra kommande studiedagar torsdag och fredag. Även om denna dagen särskilt tillägnats studiedagarna så har de tidigare också präglats av förberedelser inför kommande år. Allting som måste ligga på plats innan det delges pedagogerna för att minska förvirring och ändringar. Till exempel var jag ska vara under uppstarten, vilka arbetslag ska jag gå in i och när. Även om det såklart finns utrymme för förändring. Men det måste finnas en grund och den behöver vara förberedd innan vi börjar arbeta med den. Andra grunder, som ställningstaganden och innehåll går inte att planerar alltför mycket innan utan är saker vi måste diskutera och reflektera kring. Vad tänker VI?
I mitt arbete som pedagogisk samordnare arbetar jag i en större organisation med tre förskolechefer, en specialpedagog, en administratör och en vaktmästare som på olika sätt är stöd och vägledning, bollplank och service för våra pedagoger, barn och vårdnadshavare på sex förskolor. Det kräver sin organisation och det kräver tid att samsynka och samtidigt arbeta och bygga för en delaktighet som går utanför ledningsgruppen.
Som stöd i detta har vi arbetslagsledare som representerar sina arbetslag och som har i uppdrag att bedriva utvecklingsarbete men vi har också andra grupper med pedagoger som möts regelbundet för att problematisera och utveckla andra delar ex lärmiljö, IKT och likabehandling, som såklart hänger ihop med allt det andra. För allt hänger ihop!
Just nu är Gråbo inne i ett utvecklingsarbete för att stärka vår kvalité och likvärdighet mellan förskolorna och för barnen. En del av detta är att förstärka och fördjupa vårt systematiska kvalitetsarbete. Föregående år presenterade vi ett underlag för systematik i vårt kvalitetsarbete. Underlaget är delvis inspirerat av Martina Lundströms tankar (som finns att återfinna i hennes bok ”Det synliga barnet”) men också av mina erfarenheter som förskollärare och som kvalitetsutvecklare i Västra Göteborg.
Vi ville ha ett namn på underlaget/mallen och Kompassen blev vårt val eftersom det systematiska kvalitetsarbete ska vara vår kompass och riktning i utvecklingsarbetet.
Eftersom Kompassen måste vara en del av Gråbo förskolor och pedagogerna har vi också reviderat och ändrat, baserat på pedagogernas tankar, arbetslagsledarnas återkoppling, det förskolecheferna (som ansvariga för det systematiska kvalitetsarbetet) velat trycka mer på och vi har också bundit ihop arbetet med årlig plan för likabehandling – så allt går ihop och är ett sammanhang. Vissa delar har ändrats, andra har försvunnit och nu går Kompassen in på sitt andra år.
Jag har fått frågor om att dela materialet till Kompassen men vi har tagit ett beslut om att inte dela i detta läget…kanske längre fram. Det handlar inte om att vi snålar med våra tankar men att materialet är i ett implementeringsstadie och det innebär att det är viktigt att värna om denna tid och det som sker på våra förskolor. Vi är i ett större förändringsarbete. Att dela materialet innan vi känner att det är institutionaliserat, alltså att det har blivit en naturlig del av vårt systematiska kvalitetsarbete, gör att det vi delar i så fall inte är något som vet om det faktiskt är bra utformat – för oss. För vi har inte testat det tillräckligt länge och utvecklingsarbete tar tid. Vi har inte riktigt skapat en egen relation till Kompassen än, vi är än så länge bara bekanta med underlaget och vi vet inte hur denna vänskap kommer att utvecklas eller vilka steg vi behöver ta för att Kompassen ska bli det vi behöver – ett underlag som utvecklar vår kvalitet (utifrån förskolans uppdrag) och stärker likvärdigheten i våra förskolor.
”När implenteringen, utprövandet av det nya, pågått en rätt så långt tid – cirka tre till fem år – börjar det nya övergå i rutiner. När lärarna säger ”att det är väl så här vi brukar göra på vår skola” kan man sluta sig till att förbättringsarbetet har varit framgångsrikt. Institutionaliseringsfasen utmärks just av att det nya inte är nytt längre, det har blivit en vana. Det kännetecknas vidare av att konflikterna eller de mer intensiva diskussionerna kring förbättringsarbetet har upphört, till skillnad från hur läget är vid implementeringen som istället utmärks av förnyade diskussioner om syftet med förbättringsarbetet.”
Det som dock är viktigt i allt vi gör i våra verksamheter – är att inse att allting hänger ihop. Vi bygger den här väven tillsammans! Det gör inte bara förskolechefen, det gör inte jag som pedagogisk samordnare utan alla är viktiga i att göra väven stark och hållbar – vi har bara olika roller i det arbetet. Vi ska göra väven hållbar. Hållbar för att sitta och gunga på. Hållbar för att lekfullt och lätt gå balansgång på och vara trygg i att väven är så stark att den fångar upp oss om vi faller. Hållbar nog för att klippa vissa trådar eller tunna ut några andra medan vi väver starkare trådar på ett annat håll – men vi hänger ihop – för vi bygger den här väven tillsammans!
Erika K Seger 