Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Ett påbörjat inlägg innan sommaren som hamnade i utkast men här kommer det nu i början av terminen istället…
Innan sommaren hade vi studiedag i Gråbo förskolor och ca 85 pedagoger tillsammans med ledning samlades på Olstorps förskola för att dels återkoppla tankar från Trolletdagarna i våras och för att blicka framåt och in i höstens fokusområde naturvetenskap.
Min ingång var vidga tanken kring naturvetenskap, att det är mer än vår traditionella syn på naturvetenskap dvs att lära oss fakta. Jag tänker att det framförallt handlar om förståelse för VARFÖR vi ska arbeta med naturvetenskap och att det handlar om hållbar utveckling. Hållbar utveckling diskuterades redan i förarbete till förskolans revidering 2010 i revideringen men det skrevs aldrig in. Efter presskonferensen med Gustav Fridolin och i förslaget på ny läroplan är det tydligt att ”hållbar utveckling” är ett begrepp vi måste ta oss an och förstå. För mig har Sanne Björklunds bok ”Lärande för hållbar utveckling i förskolan” (2017) varit ett bra underlag bland annat för att beskriva bakgrunden till begreppet hållbar utveckling men den ger också praktiska exempel. Hållbar utveckling är inte bara ord utan står för ett innehåll, så stort tack Sanne för den historien.
Jag inledde med att visa filmen nedan, om valen som svalt ihjäl av den plast vi människor slängt i havet. Den berör…den får en att reagera – och förhoppningsvis agera.
Det var en bra ingång för att på något sätta oss på banan. Under eftermiddagen introducerade jag begreppet hållbar utveckling och varje arbetslag fick också diskutera och tänka kring tre dimensionerna (social/kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet). Det kändes som att många tyckte att detta var en ny ingång och som gav tankar inför höstens arbete med barnen.
Utifrån Julie Davies tre natursyner (som Sanne skriver om sin bok) arbetade vi med ”lärande i miljön” genom en workshop med land art. Land art uppstod på 60-70 talet som ett sätt motsätta sig kommersialismen och att uppmärksamma människans relation till naturen genom att skapa konst av naturen, med naturen och naturen naturliga skeenden. Land art går inte att köpa, sälja eller bevara…det blir snarare just mötet mellan natur och människa som blir det hållbara.
Det finns så klart inga rätt och fel men oftast utförs land art ute i naturen men eftersom vi behövde hålla ihop oss under dagen fick pedagogerna stora påsar och gick ut, tillsammans i sina arbetslag, för att samla in material i naturen för ta med tillbaka till förskolans gård där vi skulle arbeta. På förskolan hade vi förberett kasserade grönsaker och rotfrukter som vi fått från den lokala matvarubutiken i Gråbo som pedagogerna kunde komplettera sina skapelser med.
Med en stor iver satte pedagogerna igång med sin land art. Mycket skratt! Under deras arbete byggs relationer upp mellan varandra, de möts kring ett naturmaterial. Att göra något tillsammans och med varandra skapar band. När jag pratade med pedagogerna lyfte de mycket tankar kring materialet, deras känslor inför materialet.
”Prestigelöst! Roligt!”
”Det var svårt att komma igång med samlandet men när man började konstruera och skapa så blev det lättare.” lyfte en pedagog efteråt.
Det är som att naturen som material talade till pedagogerna. Man startade ett mönster, en rörelse med hjälp av materialet, och sedan ledde materialet och den rörelsen in på nya sätt att gå vidare. En person lade en kvist på ett visst sätt och det smittar till nästa person som gjorde likadant, kvisten böjer sig och skapar andra sätt att använda den. I början var det mer sporadiska delar eller en ram runt det man skapar. Ett nät blev en bro, pinnar blir till ramen… Löv och långt gräs skapar volym av olika slag.
Man skapar själv och man skapar gemensamt, ibland är man tillsammans i tanken och ibland är man i sin egen tanke…
När arbetslagen började känna sig klara erbjöds alla att gå på en vernissage på gården, mingel med chips och bubbel ackompanjerade vernissagen. En pedagog från varje grupp stannade kvar vid det man skapat för att berätta om gruppens tankar men också för att bemöta frågor från de andra.
I deras land art skymtar och framträder berättelser om de själva som människor, berättelser om förskolan, om naturen, om hus och vägar. Berättelserna blir sammanbindande som ett kitt kring det man skapat, kring relationerna i arbetslaget. Det skapar berättelser som går bortanför ordet och som också sätter sig i händer och hjärta. Det skapar relationer till oss som Gråbo förskolor, det skapar relationer till det arbete som vi gör med våra barn och arbete vi kan göra. Det framträder också ett gemensamt minne som blir en utgångspunkt framöver, något vi kan förhålla oss till – tillsammans.
Det ska bli spännande att se hur denna dag påverkar våra tankar i Gråbo förskolor och i vårt utvecklingsarbete. Jag hoppas att eftermiddagen bidrog till att vidga perspektivet, att det väckte lust, intresse men också en känsla av ”viktighet” över det vi gör.
Erika K Seger 