Hur många tankar ryms i en volkswagen?

Vilken dag! Så mycket intryck och jag känner mig uppfylld av beundran för de fantastiska verksamheter vi fick ta del av tisdags.

För ett tag sedan bjöd Eleonor Andersson och Susanne Edvardsson in mig till Guldgruvan i Töreboda och när en föreläsning i Mariestad bokades in tänkte jag att det vore väl grymt att besöka Guldgruvan eftersom de ligger i samma trakter.

Min pedagogistakollega, Linda Mjölner, som alltid är nyfiken och på, ville också åka med. ”Ska vi inte passa på och besöka en förskola också?” frågade hon. ”Absolut” sa jag och vips fick vi inbokat ett litet besök på Regattans förskola i Mariestad.

I samma veva blev jag kontaktad av en annan pedagogistakollega i Grästorp, Karin Almén Wångdahl, som ville få lite digital input. Sagt och gjort – henne plockade vi upp i Vara på vägen till Töreboda.

Så kom det sig att tre entusiastiska och bubblande pedagogistor körde en liten roadtrip uppåt landet i en liten volkswagen polo.

Första stoppet var då hos Eleonor och Susanne på det kreativa återvinningscentret Guldgruvan i Töreboda. Efter en lunch, där diverse riksomfattande frågor kring förskolan avhandlats och världens minsts färja ”Lina” beskådats, så fick vi då gå in i denna fantastiska lokal. Det känns som att jag tagit 100 000 bilder eftersom miljön både bjöd på intressanta ingångar kring lek och material men också var estetiskt tilltalande.

Man får inte förringa Eleonor och Susannes arbete bakom miljöerna. De är synkade och levererar med stor professionalitet och drivkraft. Den här fantastiska miljön kräver helt enkelt en förberedelse av fantastiska hjärnor. De var otroligt pålästa kring vilket material och hur man kunde använda det. Dessutom givmilda med delande av sin kunskap. Jag rekommenderar er att besöka Guldgruvan, helt enkelt en riktig Guldgruva. Tryck här om du veta mer om Guldgruvan.. Du kan också följa dem på Instagram eller på deras blogg.

Eleonor och Susanne var också generösa och skänkte oss lite material efter att vi fascinerat beundrat en lampa gjord av återvinning som stod i lokalen. När vi packade ihop oss i bilen önskade vi att vi hade haft en skåpbil för att kunna ta med mer saker men istället fick Karin sitta lite trångt i bakre delen av bilen.

Så for vi mot Mariestad för att besöka Regattans förskola i Mariestad. Där tog Laila med kollega emot oss i den varma eftermiddagen. Inspirerande miljöer mötte oss men framförallt ett lugnt och självklart välkomnande som vi fick av alla pedagoger vi träffade. Ni vet, en sån där förskola som känns trygg, grundad och balanserad – där man alltid är redo att visa upp sin verksamhet för det finns en öppenhet och medvetenhet om varför man gör det man gör. Trygghet men ändå eftertänksamhet. I like! Här kan du läsa mer om Regattans arbete.

En annan sak jag fascinerades av var förskolans arkitektur. Jag tyckte jag mig känna igen den…Den är särskilt uppritad för Reggio Emilia inspirerat arbetssätt och är ca 10 år gammal. Pedagoger och förskolechef var med i processen tillsammans med arkitekten – och tänka sig….jag visste ju vem arkitekten var – Jonas Kjellander. Jonas Kjellander har även ritat Hedlunda förskola i Umeå som jag fick möjlighet att besöka i höstas. Jag kunde se saker som jag minns att förskolechefen Helena Oscarsson och pedagogistan Benny Dahlberg berättade om i miljön från Hedlunda. Det är spännande hur saker går igen i miljöerna och veta varför – lika men ändå annorlunda. Här är en intressant artikel med Jonas och förskolemiljöer.

img_3676
Hedlunda förskola (bild lånad från SWECO)

Åter bubblande och sprudlande var det dags för en halvtimmas påfyllning med italiensk pizza i skuggan för att sedan bege oss till Tunaholmsskolans aula där jag mötte ett stort gäng pedagoger och förskolechefer i de kommunala förskolorna i Mariestad. Där föreläste jag med min föreläsning ”Digitala vär(l)den” med syfte att inspirera till meningsfullt och kvalitativt arbete med digitala verktyg. Utifrån feedback från förskolechefer och meddelanden från pedagoger tror jag att jag i alla fall inspirerat!

Sedan var det dags för hemfärd denna sensommarkväll i augusti. Lyriska över dagen diskuterades och skrattades det högt i bilen. Medan vi reflekterade över intryck, pedagogistarollen, handledning, kompetens och digitala verktyg så lyckades Karin starta ett instagramkonto och Linda instagramma. Själv njöt jag av en enorm tacksamhet över sammanhanget och alla dessa kloka människor jag lyckats möta och får möta i mitt liv och den jakt som vi alla delar. Jakten på meningsfullhet och viljan att göra skillnad med sig själv som verktyg…och i mitt huvud tänkte jag för mig själv…

”Det här måste vi göra igen”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s