Att göra skillnad kräver ett eget fordon… (reflektion Trolletdagarna vt2019)

Lika fylld av massa tankar och känslor som vanligt lämnar jag Trolletdagarna. Det är mycket att ta in, inspireras av och ställa i relation till den egna praktiken. Återigen slås jag av denna fantastiska organisation som det borde vara ett obligatorium för alla förskollärare och förskolechefer/rektorer att besöka.

Trolletpedagogerna levererar som vanligt förstklassigt och de sätter sprätt på tankar i våra huvuden. De visar på en förskola att längta till att få arbeta i och bygger en väg för oss andra att fundera kring. Men givetvis har vi olika färdmedel på den vägen och våra fordon är byggda av olika medel. Det vill säga att vi måste utgå från vårt eget fordon som vi färdas i annars kan det gå lite som med Titanic ”full steam ahead” och en isberg kan komma i vägen. Vi behöver bygga fordon som vi kan parerar och färdas långt med. Men nog nu med denna metafor…jag tror ni fattar min poäng – gör inspirationen från Trollet till något eget.

Trollets förskolor gör skillnad för förskoleSverige genom att dela sina tankar och erfarenheter på ett så generöst sätt som de gör. Med åren upplever jag också att de blivit mer delande än första gången jag var på Trolletdagarna. De pratade då väldigt mycket om att alla måste göra sin resa och sina ställningstagandet och inget delades. Detta gjorde många av åhörarna lite modlösa tror jag eftersom vi är många som är på jakt efter den ultimata förskoleorganisationen. I ett gott ändamål tänker vi att delandet kan visa vägen och att härmande ska förändra praktiken. Men det gör det inte…om man inte ställer det i relation till en egen resa. Det som de sa där på Trolletdagarna för många år sedan har gjort sin verkan i alla fall för mina tankar. För vi har nog försökt att göra det till eget genom att härma men jag ser också att vi i vår ambition, och önskan, om att komma dit där de är på Trollet också går vilse…och samtidigt så lär vi så mycket om vi får lite input. Därför är det också roligt när man famlar att relationera till andra, och lära och omforma till vårt.

Så vi behöver göra våra kullerbyttor och vi måste titta lika mycket på var vi är som vart vi vill vara, inte bara på var vi borde vara (självreflektion 100%).

Jag kommer som vanligt att ställa mina reflektioner och tankar från dagarna mot den egna praktiken och mina möten, erfarenheter, reflektioner och kanske särskilt i mitt arbete i Gråbo förskolor som pedagogisk samordnare eftersom vi är i starten på ett långsiktigt förändringsarbete. Då känns det så bra att Trolletdagarna inleds med…

Det tar tid

För tiden är vi lite frustrerade på…det är lätt att diskutera hur det skulle kunna vara och oftast har vi med ledaruppdrag eller chefsuppdrag mer tid att både få input och att reflektera kring förändringsarbete. Och det måste man ha för att kunna leda en verksamhet framåt och för att kunna göra ledarhandlingar som stödjer det vi vill utveckla mot. Då återkommer vi till det som det mångt om mycket handlar om…

Att ta ställning

Och det behöver föregås av diskussioner och tankar men kanske först behöver vi fundera över vad vi ska ta ställning kring. Frågorna ”Varför är vi förskolan? Vad är förskolan för en plats? Varför ska barnen komma till förskolan?” är frågor som är viktiga att lyfta och diskutera men kan också vara svåra när man erövrar uppdraget. Eller? Jag tycker i alla fall att de blir svåra och tar mycket tid som gör att man kanske fastnar i en process som absolut inte är oviktig men som kan bli för svår. Det leder inte till en praktikförändring. Men tankar behöver ta tid också…å andra sidan kan vi prata oss till döds om det inte blir någon skillnad för barnen. Och samtidigt – dessa frågor har kommit till under en lång tid och vi måste liksom förstå att organisationen har olika skeden och det tar tid att göra ställningstaganden – för de måste vara långsiktiga.

Influerade av Trollet har pedagoger i våra förskolor i Gråbo gjort ställningstaganden för våra lärmiljöer inne och ute samt för IKT. Grupper har bearbetat och funderat kring ställningstagandena men inte alls i den mån så att dessa ägs av medförfattande pedagoger, och inte heller då av resten av våra pedagoger i Gråbo förskolor. Ibland känns det som att vi hamnat i ett formulerande och då är det lätt att börja ifrågasätta vad man håller på med. I relation Trolletdagarna så lyftes det under dagarna vikten av att ha det nedskrivet och då tänker jag att vi har börjat utifrån vår situation och vad vi önskar. Vi äger inte ställningstagandena (än) utan det är något vi också måste erövra och då har vi alla fall börjat någonstans. Vi har något nedskrivet att utgå ifrån när vi möts och reflekterar.

Ömsesidigt beroende

Begreppet ömsesidigt beroende är inget begrepp jag använder men detta lyftes flera gånger under Trolletdagarna. Det är ett begrepp spunnet ur en särskild kontext och sammanhang. Betyder det att vi ska börja prata om ömsesidigt beroende? Om jag skulle översätta det till gråboianska så skulle det nog kunna betyda ”vi hjälper varandra att lyckas”. För det är ändå så att när vi kommer till Trollet så översköljs vi av ord och begrepp som det pratas om utifrån deras kontext och processer. Många gånger känns dessa begrepp närvarande och som åhörare upplevs de kloka – därför väldigt lätt att ta med hem men det är såklart att vi måste förstå att begreppens innebörd har en bakgrund och vi kan inte ta över ett begrepp rakt av. Dels för att begreppet inte är skapat i vårt sammanhang och dels att det kanske inte är det begrepp vi behöver. Men vi kanske istället ska se begreppets funktion och fundera över vilka begrepp vi använder i vår organisation, vilka begrepp hänger kvar, vilka är vi splittrade kring, vilka begrepp vill vi fortsätta med och vilka begrepp saknar vi?

Organisation och pedagogik går ihop

En massa organisationstankar snurrar också runt såklart och jag har börjat revidera mitt eget årshjul och insatser som pedagogisk samordnare. När jag nu går in på mitt tredje år till hösten i denna tjänst tycker jag mig se att det blir tydligare vilka processer som behöver stärkas, vilka processer som måste styra upp, vilka processer vi måste släppa, vilka processer som blir för stora och vilka processer jag måste komma närmare – ett sammelsurium som i sin förvirring leder till en större förståelse. Här återkommer jag till Martinas bok ”Den synliga förskolan” och jag är sååååå taggad inför våra processer som pågår och som kommer att utvecklas till hösten. Lugnar mig med att ”förvirring betyder att man är på väg någonstans”.

Fokus som får oss att se

Vi har återkommande haft förmöte med val av fokus inför Trolletdagarna samt en eftermöte med våra pedagoger som deltar i Trolletdagarna. Att någonstans få ett fokus innan man är på Trolletdagarna kan upplevas lite styrt, borde man inte bara få upptäcka och uppleva? Nej, precis som med våra dokumentationer behöver ibland begränsa vårt fokus för att synliggöra bitar. Därför väljer vi alltid ut olika fokus på förmötet och processen om vilket fokus kan vara beroende av vad Gråbo förskolor behöver, vad vi inte har fokuserat på etc. Denna gången valdes det ut ett extra fokus på ateljén, vatten inne/ute och rollek. Detta ska vi följa upp när vi kommer hem och återkoppla till kollegorna som håller ställningarna medan vi är borta. Det är alltid lika svårt att begränsa fokus och ibland blir vi nog lite styrande men det är alltid lika gott när pedagogerna under lunchen berättar att de tyckte det var så bra att få ha ett fokus för det var många intryck att sålla i. Vi har hittat en bra strategi där för kompetensutveckling.

Jag valde också ett eget fokus under studiebesöken och det var himlans intressant! Ofta försöker jag att ta samma fokus som pedagogerna men denna gången ville jag följa upp två saker i lärmiljöerna; bygg och konstruktionsmiljöernas progression och dokumentation/reflektionsväggarna. Jag försökte att hålla mig borta helt från den andra miljön och följde istället byggzonerna som en röd tråd mellan avdelningar och det var intressanta saker som synliggjordes. Tittade också en del på deras inspirationshäften kring olika basmiljöer. Dock behöver jag titta på bilderna i lugn och ro för att kunna göra en mer djupande analys. Men jag tror vi är något på spåren! Gick också igång på begreppet ”reflektionsvägg” kontra ”dokumentationsvägg”. Dokumentationsväggen kan bli statisk om vi bara sätter upp bilder medan reflektionsväggen, som begrepp, är aktivt. Så det tror jag vi behöver köra ett varv i Gråbo. Vad ska vi kalla det?

Kanske finns det något gråboianskt begrepp som kan bli vårt?

Andra saker jag tar med mig från Trolletdagarna:

Mimmi Brandéns berättelse om hur hon lämnade kullen för att lyssna på vad barnen säger
Ekologisk känslighet, begreppet, att vara lika mån om pinnen i skogen som penseln i ateljén som Mia Mylesand sa
Vikten av att ha något att prata kring och med; rekvisita för reflektion ex penseln som man målat med eller sig själv på ett laminerat kort
Mentala kartor dvs att barnen har en trygghet i strukturer och rutiner, där pedagogerna är organiserade och vet vad de ska göra, när och var, för att barnen ska kunna få jobba med det som är viktigt
PROJEKBERÄTTELSERNA!!! Man blir så förtrollad när man hör hur projekten växer fram genom barnen och åren på förskolan! Stort tack till Emma Edh, Lina Ljungbäck, Anne Wahlgren och Katarina Sandberg som bjöd så frikostigt på era projekt med barnen!

Och en himlans massa mer tankar som behöver ligga och dra lite innan jag delar dem….

Tack till alla fina och kloka människor på Trollet (barn, vuxna, pedagoger, chefer, vårdnadshavare) som tog emot oss! Ni är grymma – jag säger det igen – det borde vara ett obligatorium att besöka er.

Också roligt att träffa bekantskaper från andra delar av Sverige, pedagogistor, lite pedagoger som läser min blogg, reflektioner om min föreläsning på SETT, deltagare på våra Formazione Citizen-resor. Världen är så liten när det finns så många att dela den med ❤️