Jag är i ett lärande. Jag är i en ny roll med nya spelregler och förutsättningar. Jag tror på att vi behöver dela det svåra, det roliga och det som får oss att tänka – och tänka om. Även när man är chef! Vi måste våga lyfta upp vårt eget lärande – och vara transparent i att vi tränar, lär och utvärderar, följer upp – oavsett roll. Att man som chef inte är en övermänniska. Att ledarskapet är svårt. Att vi nog alla vill bli och vara våra bästa jag – och för att bli det behöver vi vårt sammanhang och ett sammanhang som låter oss växa i ett ömsesidigt beroende av varandra.

Jag kan inte vara jag utan ett vi

Ledarskap och chefsskap, önskningar, behov och förutsättningar. Jag är i en brant lärandekurva där mina tankar om vem jag vill vara och var jag är skär sig. Och då har jag räknat bort en del av ekvationen för vem jag är idag beror också på kontexten och de människor jag möter. Att skapa relationer och tillit samtidigt som förutsättningar i chefsskapet påverkar de beslut som bör/måste tas inte alltid är i samklang. Det slår på ledarskapet och den pedagogik jag vill möta mitt sammanhang med. Jag tror jag lite blint gick in i rektorsrollen med en tanke om att
alla möjligheter finns men för att kunna nyttja möjligheter krävs list, erfarenhet och förutsättningar – och framförallt tålamod och tid. För allt vi har är möjligheter!

Som ny och ovetande om chef- och ledarskapets dilemma hamnar man i någon smärre livskris.

Som chef ska man ta tuffa beslut, vilket också är en viktig önskan på chef från medarbetare, men när de tuffa besluten påverkar en själv negativt är det inte lika roligt. Och man börjar inte med ett blankt blad när man går in i ett chefsskap. Man ärver kulturer, traditioner och ekonomi. Det gör att man kanske inte kan vara den där chefen man vill vara från första dagen. Som ny och ovetande om chef- och ledarskapets dilemma hamnar man i någon smärre livskris. För samtidigt som du har en önskan om något, låt oss säga en fri och luftig vacker klänning, kan du hamna i tre storlekar för små kläder med ett bälte som skär in i midjan.

Som chef/ledare ska du försöka manövrera bland alla röster, såväl andras som din egen.

Allt ter sig så självklart från sidan, vad som bör göras men perspektiv på vad och hur det ska göras kan variera beroende på om du sitter på markplan, på läktaren eller om du är på spelplanen. Dilemman som uppstår på planen kan ges olika signifikans beroende på var du befinner dig. När du befinner dig på spelplanen mittuppe i spelet kan du höra saker från läktaren och från spelarna på planen – många röster som önskar många olika saker och ibland önskar man det man får men då kanske man inser att det var ju inte det man ville ha. Och som chef/ledare ska du försöka manövrera bland alla röster, såväl andras som din egen.

Och sen ska du utvärderas…

Som jag inledde med – jag är i en brant inlärningskurva och jag lääääängtar till några år framåt där jag känner mig mer säker i det jag tänker, gör och i mina handlingar. För allt är på chans och tillit – tillit till att det som sker behöver ske. Inte förrän efteråt kan du ana att det du gjorde var ett bra beslut och även om det inte var det så har du åtminstone lärt dig något på köpet. Samtidigt står man som chef med höga förväntningar om att leverera ett tryggt, säkert och inlyssnande ledarskap men fallgroparna är många och stigen man vandrar är hela tiden smal. Förhoppningsvis blir den bredare och mer trygg med tiden, eller kanske inte, man kanske bara blir mer trygg i att det enda vi vet är att stigen kommer att finnas där men inte i vilket skick.

För allt är på chans och tillit – tillit till att det som sker behöver ske.

Men allt det här ingår i chefsskapet. Det får man någonstans ta, det är ett val och man behöver ta det valet det med en glädjefull inställning om att när det skaver och förvirringen är total – så är det lärande på ingång. Men jag tycker inte det är lätt!

ÖDMJUKHET

Så tillbaka till min medarbetarenkät. Det var spännande att få sin första utvärdering av ens ledarskap. Nu har jag iofs inte varit chef så länge och vi håller fortfarande på att relationera mina medarbetare och jag – men utvärdering har väckt många tankar hos mig. Bara att bli utvärderad ordentligt för första gången – jäkligt läskigt! Jag har många delar att utveckla i mitt ledarskap och det behöver jag göra med mina medarbetare – de är mina största läromästare. Medarbetarenkäten och våra dagliga samtal, medarbetarsamtal – tillsammans behöver dessa läggas ihop och i det nät som byggs upp behöver vi hitta de svaga knutarna. Jag VILL vara (och behöver framförallt bli) en bra ledare och chef. Nej, man kan inte vara omtyckt av alla, det är inte det jag eftersträvar. Men – jag vill leda med värden som skapar mervärde hos andra. Och ledarskapet påverkas av andra men vi står i växelverkan med varandra och jag behöver se, tänka och förstå vad jag sänder ut för signaler och verkningar – och då behöver jag möta de jag påverkar och påverkas av i en ömsesidig dialog.

Jag vill verka och arbeta för en organisation i lärande och då tänker jag att jag genom min transparens om mitt lärande kan öppna upp för det jag vill ska ske - en öppenhet för lärande och ett sammanhang där vi är beroende av varandra - inte för att vi alltid tycker lika - utan för att vi kan lyfta blicken från det egna till vad vi vill vara i tillsammans.

Allt gott/ Erika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s