Idag har vi varit på studiebesök på en förskola för 0-3 åringar samt varit på Malaguzzicentret där vi fick en guidad tur av atelieristan Simon, en svensk kille som ursprungligen kommer från Stockholm men som är bosatt och verksam som atelierista på Malaguzzicentret och på förskolor.
Besöket på förskolan
Rodari
var spännande, har längtat efter att komma ut i förskolorna och få ”se”. Det var flera avdelningar, upplevelsen var lite att vi störde men barnen är vana vid att det kommer besök. Det positiva var att det kändes återigen att det inte var något nytt utan att det mer berikade det vi redan gör. Och jag tror att om vi fick tänka ihop kunde vi berika varandra mycket mer. Tania Bertacchi, pedagogistan som guidade oss, berättade att det inspirerats av oss i Sverige och våra tankar kring måltider och utomhusmiljö – där vi tänker helt olika.
Spännande reflektioner
– de dokumenterar inte lärande som i ”vad lär vi oss” utan ”hur vi lär”, ett skiftbyte där inga produkter är med i dokumentation utan processen, vi är väldigt duktiga i Sverige på att redovisa resultat i form av vad barnen lärt. Ex: vi har inte arbetat med matematik utan vi har använt vårt matematiska språk i vårt utforskande.
– Bassa Reggiana har inspirerats av förskolorna i Reggio Emilia, förskolorna i staden Reggio Emilia är de enda förskolor som kan kalla sig Reggio Emilia förskolor.
– ena delen av förskolan tillkom för tre år sedan så Tania varnade för att den skulle kunna kännas lite tom, jag tänker kring hur vi ofta stressar i processer, hos oss kanske en avdelning efter tre år skulle varit gammal…
Frågor som kom upp under besöket från gruppen:
Digitalitet – hur arbetar de med digitala verktyg och används digitala verktyg gentemot föräldrar? På äldrebarnsavdelningarna har barnen fått börja använda digitalkameror, ingen typ av blogg eller interaktivt föräldraforum.
Dokumentation tillbaka till barnen – ges dokumentationen tillbaka till barnen? Nej, däremot så upplever de att barnen är trygga med att de vuxna dokumentera, tar kort och skriver ner barnens tankar. De kan till och med be pedagogerna om att skriva ner eller ta foto. Jag tänker att det sätt barnen får ta del av dokumentationen är det infoblad och dagbok som sitter utanför avdelningen.
Utvecklingssamtal – har man utvecklingssamtal kontinuerligt som i Sverige? Nej, man har introduktionssamtal samt ett överlämningssamtal när man byter förskola. Annars förs information vi föräldramöten etc. Givetvis har man möte med enskilda föräldrar om det finns ett behov av det.
Piazzan – hur använder ni piazzan? Grundtanken är möten, en plats för hela förskolan men de har inte kommit dit än utan nu används den framförallt för de äldre barnen och när man arbetar i projekt där man behöver större ytor.
Malaguzzicentret – upptäcka ljus i ljusateljé
Simon, atelierista, guidade runt oss i en stor ljusateljé dit allt från förskolor till gymnasielklasser kommer för att få uppleva, upptäcka och utforska teorier om ljus. Ljusateljén har funnits i flera år och bygger dels på projektarbete i förskolorna men också av en grupp beståendes av pedagogistor, atelieristor, forskare, och konstnärer som skapades parallellt för att få flera olika infallsvinklar.
Men varför ville man arbeta med ljus och barn? Av tre skäl:
1. Tillgänglighet – otillgänglighet
Ljus är tillgängligt på det sätt att vi kan se varifrån det kommer och var det landar men vad händer däremellan? Ljuset gör världen synlig och världen gör ljuset synligt.
2. Omvandling
Ljus och mörker, kan omvandla material, ljus kan vandra under dagen, vi kan omvandla vår miljö med hjälp av ljus, men också omvandla ljuset genom att låta det möta många material.
3. Tvärvetenskapligt
Estetik och fantasi men också vetenskapliga aspekter, binder ihop, inte ämne men en uppsjö av uppslag för tolkning.
De vill ge barnen många sätt att närma sig ljus på, de 100 språken, att kunna möta många sorters lärande.
utmana = provokation
Problemsetting
kontra problemlösning – där problemsetting handlar om att skapa miljöer där problem uppstår kontra att presentera ett problem. Barnen formulerar frågor i sin lek, formulerar hypoteser, konfronterar och delar, provar, stämmer de överens – för oftast samman sina hypoteser. Simon tryckte på de generativa frågorna, men de lämnar inte barnet, kanske ställer de frågan till hela gruppen eller ger en annan fråga, ”om vi provar ett annat material och se om det är likadant?”
På kvällen föreläste även Tim Waller, professor vid Anglia Ruskin University i England, som kommer ha ett samarbete med Bassa Reggiana, Barnpedagogiskt Forum. Han pratade om att de sedan 10 år tillbaka arbetat i ett projekt där man använt sig av utemiljön, då engelska förskolor och skolor inte ser sin utemiljö lika självklar som sin innemiljö. Chrisitan Fabbi var också med och kommenterade att även deras förskolor behöver arbeta med sin utemiljö – han hänvisade till Sverige och att vi har mycket att lära av varandra. Några svenska pedagoger fick göra sina röster hörda, utmanande frågor som ”Vad är ni rädda för med att vara utomhus?” med svaret om att den italienska kulturen känner starkt för att skydda barnen och att de går igenom generationerna, barnen kan bli kalla och blöta utomhus. Waller kopplade deras projektarbete till tre frågor som uppstått kring projektet (där studenter, pedagoger och forskare deltagit):
1. Var finns skola? Överallt, på många ställen
2. Vad är skola? Demokrati, relationer
3. Varför har vi skola? Är skola ett gammalt begrepp? Vi vet mer om lärande och lärandeförhållanden än på 1800:talet men vi är fortfarande i samma ”hus”
Spännande, lång och givande dag. Men det jag framförallt, tillsammans med mina kollegor, tar med oss är att vi i Sverige faktiskt har utvecklat en egen gren av pedagogiska tankar och förhållningssätt. Vi är inte reggioinspirerade men vi har influenser från Reggio och vi ska inte bara ta emot från Reggio – vi har något att delge Reggio. De har mycket att ge oss i teori och tankar – och vi har mycket att delge dem kring praktik och tankar. Vi behöver nätverka! Vi behöver provocera varandra!
Rolig koppling jag inte visste…
ReMida = kung Midas, allt man rör vid blir till guld
Erika K Seger 