Som ringar på vattnet fortsätter Reggio att påverka mina tankar

Hemma! Ibland är det riktigt gott att bara få komma hem. Men här hemma landar den resa till Italien jag har gjort, det jag har fått erfara, det som berikat mig och mina tidigare erfarenheter, det som väckt nya frågor, det som gett svar på sådant jag inte visste jag undrade över…

Min förståelse har blivit större och samtidigt mindre.

Jag kommer återkomma mycket till min resa i Italien det närmaste, för den ligger mig nära just nu. Lite nya reflektioner som kommit upp… Har bland annat börja läsa boken ”The Hundred Languages of Children: The Reggio Emilia Experience in Transformation” och i den dök fördjupningar av tidigare frågeställningar upp:

1. Den lilla gruppens betydelse för reflektion

Under resan funderades det mycket kring hur stora grupper man arbetade med under projekttid. Svaret var ca fem stycken och att gruppen helst ska vara åldershomogen. Så hur många människor ska den optimala gruppen bestå av? Martin Börjesson skriver om gruppstorlekar och får fram att 5-7 är en bra gruppstorlek. Min kollega och jag diskuterade kring gruppstorlekar i Italien kontra Sverige. För oss är det nödvändigt, rent arbetsbelastningsmöjligt, att arbeta ca sju och mera för att arbetsdagen ska bli bra för alla även om vi försöker dela upp oss så att mindre grupper kan få arbeta. Men varför förespråkar vi då den lilla gruppen? Vad har den för möjlighet som en större grupp inte har? Vi diskuterade fram och tillbaka och kom fram till att en reflektionsgrupp, barn eller vuxna, inte kan vara mer än sju, för att allas reflektioner och tankar ska bli hörda, lyssnade på och reflekterade över. Med barnen skulle vi till och med vilja vara just fem för att som pedagog hinna med, att kunna provocera och kasta tillbaka till barnen i deras reflektion. Är gruppen för stor i en reflektion kan den tappa sin meningsfullhet, tappar gruppen mening för mig är risken stor att jag går in i andra processer.

2. Estetik – en harmoni för ögat

Jag tyckte att jag hade förstått Reggios tankar kring estetik, harmoni, genomskinlighet – en ganska självklar del i deras förhållningssätt och betydelsen av ett skarpt öga. Vi förundrades under studiebesöken på förskolorna, hur genomtänkta det var – inte enbart miljömässigt i material och möbler utan även i färger. När jag under flygresan hem sedan läste i ”The Hundred Languages of Children” fick jag ytterligare en fördjupning. Susanna Mantovani från universitet i Milano är en av Italiens främsta personer inom tidig skolgång. Hon sammanfattar vad som diskuteras i de kretsar hon befinner sig i. En av de saker som diskuteras är estetik eller ”Pedagogy of good taste”:

”Pedagogy of good taste” (pedagogia del gusto) – a pedagogy in which the quality and aesthetics of materials, furnishings, and images (their ”taste” or ”flavor”) help the children appreciate, love and respect the environment.

Design har en del av Italiens värdegrund, det ingår i deras kultur. Men det framkommer också i det här citatet att det även handlar om respekt för sin miljö – och den aspekten var ny för mig! Hur tänker vi hemma i Sverige då kring våra miljöer i förskolan? Har vi den aspekten? Att estetiken gör miljön mer värdefull, den får ”valore”, vilket gör att man värdesätter den högre och därmed respekterar den?

3. Vad betyder vetenskap

Var inne på en bokaffär idag och trillade över en bok som heter ”501 saker du borde lärt dig om filosofi”. Hade jag inte varit i Italien, hade jag nog inte bläddrat i den och hittat paragraf 429 som gjorde att jag köpte boken:

”Den egentliga betydelsen av vetenskap är inte inhämtad kunskap utan snarare en metod för kunskapsinhämtning som betonar vikten av att observera, bilda hypoteser, testa, formulera teorier och utsätta dem för sakkunnig granskning.”

”Det vetenskapliga arbetet är ofta mer kaotiskt än metoden tillåter. Metodens framgång bygger dock på att resultaten får tala för sig själva. Det spelar ingen roll vad vi vill ska vara sant- antingen bekräftar resultaten hypoteserna eller också gör de inte det.”

Jag tänker på vad atelieristan Simone sade vid flera tillfällen, barnen formulerar frågor i sina lekar, de formulerar hypoteser, konfronterar och delar, provar. Vi vuxna kan vara en resurs för barnen med ”provocerande” återkast med hjälp av generativa frågor.

Detta tar jag med mig in i kvällen…

”En tanke är en idé i rörelse.” Phytagoras