Under SETT mässan i april nämndes
digitala gränssnitt
som ett begrepp – det handlar om att vi kommer närmare tekniken – från en dator med mus och tangentbord till en ipad där teknik kommer närmre människan. Teknik – detta laddade ämne i Sverige var det som pratades om under dagens föreläsning. Liksom våra reflektioner kring lärplatta/iPad i förskolan reflekterar även pedagogerna i Italien.
ödmjukhet
är dagens nyckelord. Ödmjukhet för att det finns saker pedagogerna här inte är klara med. Ödmjukhet att be andra, i detta fallet oss, om hjälp. Att kunna lära av varandras processer!
Processen i Reggio liknar vår men de är mer förberedda, genomtänkta kring vad, varför, hur och återkommer hela tiden till reflektion. Den förskola vi var på idag har man närmat sig digital teknik genom att framförallt tillgängliggöra digitalkamera men innan bearbetades såklart pedagogerna noga omständigheter kring ämnet;
vilka relationer har barn med digital teknik idag?
vad betyder digitalt?
hur mycket känner vi till om det digitala?
Man intervjuar föräldrar, går fortbildning, skapar hypoteser – med andra ord förbereder man sig noga! Syftet med digitalkameran i sig handlade inte om vad barnen fotade utan det som dokumenterades var barnens närmande till teknik – och då utgick man från dialogerna för där finns ledtrådarna.
Tankar som liknar våra:
– vi vuxna måste skapa en relation med teknik
– det är ett lättläst verktyg för barnen att tyda
– direkt verktyg
– digital natives/digital immigrants
Det handlar också om att ge barnen tillgång till ett språk de använder nu och ska använda i framtiden. Och vi som vuxna måste sätta oss in i teknik för att kunna ställa motfrågor. Och återigen…
förberedelse
Här vände sig pedagogerna sig till oss – var är vi och våra tankar? Kan vi ha ett utbyte? Vi må ha kommit långt i teknikfrågan men kanske skulle vi behöva backa bandet…här är det stor skillnad mellan Sverige och Italien.
Förskolan Zenit
Förskolan vi besökte idag projekterar kring teknik. För mig gav detta besöket otroligt mycket. Jag fick möjlighet att prata med en pedagog, dels kring teknik, men också kring morgonmöte och hur man delar upp sig. Jag fick ord på layout och dokumentation. Lite mer ”hands on”.
Återkommande vid studiebesöken trycks det på historien som en del av förskolans identitet. Och det är i historien förklaringen till alla stora panåer på förskolorna finns – de sitter under en längre tid och självklart undrar man vad är det för dokumentationer som får stanna kvar så länge? Svaret kom idag – det handlar återigen om
att relationera till sin historia
. De väggfasta dokumentationer som är upptryckta på panåer handlar oftast om relation till en plats och då finns ett större skäl till att det kan hänga längre för den blir en del av platsens historia. Layoutmässigt kopplar man ihop stil, storlek etc till projekt, de som deltar i stora som små projekt, barn och vuxna, avgör vilken stil som ska användas.
Andra tankar
– att barnen får sätta egna rubriker till projekt, foton och kreationer
– vi har väldigt olika organisationer, hur gör vi för att berika vår organisation och se möjligheter före hinder?
– problematik med att få åldershomogena grupper, precis som vi, de funderar över förflyttning av personal, precis som vi, och de tar med ödmjukhet kring det
– åldersintegrerade grupper okej men i projektet åldrshomogent
Erika K Seger 