Hur påverkar ditt lärarskap elevers digitalitet?

20140306-152840.jpg

Instagram öppnar för dialog och reflektion

Under ett tag har jag  funderat kring pedagogisk dokumentation – speciellt som jag har en lärarstudent som är relativt ny för begreppet ”pedagogisk dokumentation”. Detta har fått mig att reflektera över hur jag utvecklat min egen dokumentation från det att jag började. Jag vet att vi är individer i ett kollektivt strävande mot att förstå barnens tankar och utforskande. Som individer arbetar vi med dokumentationen på olika sätt. Några vill skriva ner exakt i flöde vad som händer, med kommentarer och reflektioner som man vill ta med till kollegorna, några vill redan från början särskilja på tolkning och på det som händer, andra lutar sig mycket mot filmer och bilder, vi varierar teknik beroende av situation – vi är olika i vår dokumentation helt enkelt. Oavsett hur man går tillväga är ändå alltid det viktigaste den kollektiva reflektionen som fördjupar – därför är det av största vikt att vi delger varandra reflektioner/dokumentationer under gemensam planering/reflektionstid. 

Jag iakttog idag en projektdokumentation från en annan avdelning på jobbet och reflekterade över det jag såg – en mycket tydlig struktur på pedagogisk dokumentation som sedan lagts ut på Hjärntorget till föräldrarna -och jag gillade den. Jag reflekterade då med en kollega kring den, i diskussionen låg en egen reflektion över att vi borde bli tydligare i vår projektdokumentation till föräldrarna. Min kollega menade att vi kanske tänker på projektet olika… Några arbetar mer fokuserat under en kortare stund varje dag med projektet medan vi snarare har ett projekt som pågår och lever hela dagen. Det gör säkert projektet på den andra avdelningen också men kanske har man snarare valt att dokumentera det som händer på förmiddagen. Allt detta är antaganden då jag inte hunnit prata med berörda men oavsett reflekterade jag över vikten av att vi dokumenterar hela dagen – för om projektet är levande så slutar det ju inte existera efter klockan 11! Inget nytt, jag har tänkt på detta förut men det dök upp i mitt huvud igen – vikten av att låta projektet vara levande i verklig mening.

Svårigheten i ett verkligt levande projekt är att dokumentera och reflektera eftersom det blir mycket mer material – dock gör mer material att vi har fler ledtrådar och spår i vårt utforskande av barnens tankar. Något som jag upplever hjälpt oss att hålla ”koll” på allt som händer, och som också medvetandegjort barnen tydligare är appen Instagram. Där lägger vi ut oidentifierbara bilder/filmer och korta reflektioner/förtydligande av vad som händer under dagen. Med hjälp av hashtags kan vi också sortera in dessa i album ex #byggochkosntruktion och under den hashtaggen hittar vi allt som har med det att göra. Appen har också gett föräldrarna större inblick, och med det större intresse, i barnens vardag. Idag kom en förälder fram och berätta att de innan läggdags kollade i telefonen vad som hänt under dagen och barnet fick berätta samtidigt som föräldern hade stöd av texten under bilden. Barnen är också stolta över det som händer under dagen och säger till när de vill få ut information i Instagram till föräldrarna. Dessutom underlättar Instagram även överblicken över det som skett.

Vi kan spåra hela veckans små och stora händelser.

 

Bild

Nyinspirerad i miljön

Vi har möblerat om och bytt rum – så häftigt att kunna trolla med det lilla man. Barnen är helt lyriska och vill visa upp för föräldrarna. Märks att lite förändring skapar mer fokus i miljöerna, barnen hamnar i flow!

20140210-124816.jpg

20140210-124830.jpg

Vad vill du veta mer om?

20140208-094938.jpg

Efter en lång semester i USA återvänder jag nu till verkligheten, jag har tagit det lite lugnt efter jul men nu börjar det rulla på.

I höstas frågade Ulla-Karin Lundgren Öhman vid LekMit om jag ville skriva ett kapitel i en bok om IKT vilket jag nu har tackat ja till.

Alla papper påskrivna

Nu gäller det att även skriva ner på papper! Roligt att få möta utmaningen att skriva ner mina tankar och inte bara berätta om dem. Många aspekter att få med och även försöka se till så att det blir tydligt – men framförallt meningsfullt för de som ska läsa!

Vad skulle du vilja läsa om IKT? Vilket stöd skulle du vilja ha i ditt arbete?

Svara här eller maila!
larandeframtid@gmail.com

Förskolan som konservator – när dagis utmanar

I förskolan diskuterar vi allting, vi vrider och vänder på barnens utforskande för att försöka förstå hur deras tankar vandrade dit, vad de gör där och hur de rullar vidare. Vi har förfinat vårt material genom att använda oss av sådant som kan bli många saker snarare än att ta en förutbestämd roll. Vi reflekterar och problematiserar allting, vi har skapat en genomtänkt verksamhet där barnens lustfyllda utforskande står i fokus för våra projekt och tankar.

Vi upplever oss bedriva en verksamhet där barnen står som subjekt snarare än objekt.

Men vi har ett stort ok runt vår ena fot som håller oss tillbaka från att göra barnen till medskapare av sin egen värld, sitt eget lärande och sin förskola. Vi har ett ok som kallas ”dagis” och detta ok sätter fortfarande spår på våra förskolor. Vi räds mallar och leksaker med det goda motivet att barnen ska få utforska på egen hand utan några svar och förskolans material ska vara ett komplement till barnens egna erfarenheter – utan att överhuvudtaget problematisera begreppet komplement.

Min upplevelse är att vi särskiljer hem och förskola – definitionen ”komplettera” innebär att istället att erbjuda andra verktyg än de som traditionellt finns hemma utan att ta hänsyn till barnens olika erfarenheter av material.

Vi erbjuder naturmaterial och portförbjuder leksaker för att minska risken för att konflikter och olikheter ska uppstå när vi istället borde bjuda in barnens värld för att kunna förstå den och sedan utmana den.

Vi tar bort mallar som sägs hämma kreativiteten och undviker att utmana oss själva som pedagoger och försöka förstå att dessa är en del av barnens verklighet och fundera över hur vi istället kan vara i dialog med den.

Vi måste bli ett komplement där hem och förskola får samverka som ett kitt som binder ihop barnens erfarenhetsvärld med det som kan utmana den i form av tankar och material – men vi kan inte och får inte portförbjuda den! Då är barnen inte längre medskapare och förskolan blir en slags konservator av värden snarare än lärande och lustfylld. De formas in en ”förskolekultur” som på något sätt lägger sig över barnens verklighet, en kultur som värderar sig lite finare, fast att det bakom fasaden ligger en rädsla som vibrerar av ”dagiskultur” om vi inte sätter upp ett stort rött stoppmärke baserat på en slags utrensning av ”dagisverksamhet” där även mycket gott kastades ut genom fönstret.

Detta har också påverkat oss till att tappa tron till vår egen pedagogiska förmåga om vi tror att en leksak skadar barnen utforskande – det är en förminskning av såväl barn som oss själva.

Vi har i så fall skapat en falsk tillit till barnens kompetens och värdesätter den som mindre viktig i jakten på den perfekta förskolan.

Vi måste ställa oss frågan: För vem är förskolan?

20140109-163233.jpg

Förskollärare, föreläsare, författare – fantastiskt!

Nu har så året satt igång igen och jag har grottat ner mig i anteckningar och gamla bilder på datorn för att börja fundera på kommande föreläsningar under våren – bland annat SETT. Det är bra att gå igenom det man skrivit tidigare då det skapar nya tankar, bekräftar de vägar jag vandrar men det skapar också möjligheten att kritiskt granska mina tidigare åsikter. En lärorik process helt enkelt som fortlöper.  

Året 2014 har i alla fall fått några datum spikade och jag startar med en föreläsning om pedagogisk dokumentation och IKT i Alingsås den 7e januari vilket ska bli otroligt roligt och spännande. Det var längesedan jag föreläste om pedagogisk dokumentation – pedagogisk dokumentation som är en sådan självklar del i vår verksamhet och som bara flyter på och ständigt är närvarande i arbetet. Men det är bra att backa och se på varför vi ska arbeta med pedagogisk dokumentation för det stärker vår egen verksamhetsgrund och vår proffesion. Att få möjligheten att berätta för andra om mina tankar gör jag med största ödmjukhet – genom att berätta om dem blir de tydligare och synligare för mig. De visar vem jag är som pedagog, var min värdegrund ligger och hur jag väljer att se på förskolan. 

Ett annat sätt att greppa tankarna är att skriva och nu har jag blivit tillfrågad av Ulla-Karin Lundgren att få skriva ett kapitel i en bok om IKT som Ulla-Karin ska vara redaktör för. Läs mer om boken på Ulla-Karins hemsida LekMit. Så nu är jag också uppe i denna process – vad vill jag skriva? Många tankar far genom huvudet och det ska bli en lärorik resa att skriva. 

 

God fortsättning!

/Erika

Bifogar en bild som betyder mycket för mig- mina skor på hotellrummet innan föreläsningen på SETT 2013…

Bild