You give me fever…

Oj oj oj vilken dag jag har haft möjligheten att få vara med om. Reggio Emiliainstitutet har olika nätverk över Sverige och igår hade Södra Nätverket möte i Göteborg, ett möte som anordnades av Kalejdoskops styrgrupp – bland annat Tarja Häikiö, Pernilla Mårtensson och Carina Lindblad. Under dagen fick vi ta del av tre olika projekt och reflektioner kring dem, vi samtalade i grupper, vi delade och lärde och fick under flera tillfällen under dagen lyssna på vacker musik, bland annat kom barn från El Sistema i Hammarkullen tillsammans med sin pedagog Theresa Hedborg – vilka fantastiska barn och vuxna – vilken energi. Kvällen avslutades senare med middag och dans. Vi tackade även Pernilla Mårtensson för sitt engagemang under alla år då hon nu går i pension med en vision om att kunna få ännu större möjlighet att komma ut till förskolor och barnen.

Spännande diskussioner, djupdykande i projekt, intressanta människor, engagerade pedagoger, förskolechefer och inspiratörer… Ni vet en sådan dag när man får energi och kraft för att fortsätta. Vi fick höra på två längre projekt;

Labyrinter; Solgläntans förskola
Ett projekt med ljus på fiktiva figurer, magisk problemlösning och livsfrågor

Hur blir vi när vi låter; Sotenäs förskola
Utifrån inspiration av Svansjön ljudar barnen sin omvärld, de dansar demokrati.

Jag tänkte försöka sammanfatta dagen i meningar som jag fått med mig, frågor och konstaterande:

• Bodymind – att inte låta intellektet utan hela kroppen vara med, med hänvisning till den senaste hjärnforskningen som visar att det rent fysiskt sprakar i vår hjärna när vi arbetar med händerna, att reflektera med sin kropp.
• Sonderat språk – språket utan gränser.
• Delaktighet skapas genom meningsfullhet.
• Demokrati finns i allt, ständigt närvarande och återkommande. Demokrati är vägen men också målet.
• Reflektion där barnen får mötas i sina tankar, ödmjukhet mot varandra och en kollektiv process.
• Rätten att som barn få ta en paus i projektet.
• Att gå tillbaka i historien, kanske hittar man något i äldre dokumentationer som man missat. Kanske har barnet funderat kring detta tidigare men att det då inte sågs.
• Barn har rätt att få utforska sin samtid, projektandet slutar inte för att barnen går hem. Hur utforskar vi barnens samtid?
• ”Daidalos vill se om man är modig eller inte” om labyrinter men det blir något universellt – är du modig att ge dig ut i en labyrint av lärande? Labyrinter – magi – mönster som återkommer i naturen och samhället t.ex. i ett myrbo, i ett fingeravtryck. Labyrint = irrgång.
• Våga reflektera tillsammans med kollegorna i stunden – allt kan inte vänta tills vi har planerad tid för reflektion.
• Att lämna spår…
• Vad menar vi med projekt, vilket värde och begrepp, vad är projekt för oss?

Kan tyvärr inte få ner mer just nu då jag har många tankesnurror och kullerbyttor i mitt huvud… Men jag har definitivt smittats och fått en rejäl feber. Idag har vi också äran att ta emot en grupp deltagare från träffen som med nyfikna ögon ska få se och höra om projekterande på vår förskola. Att mötas och utvecklas i reflektion med andra.

Roligaste stunden idag var den kollektiva idé som spred sig med ett sus genom hela salen under middagen när alla tittade på sina salladsskålar som helt plötsligt började glittra då alla insåg värdet av denna skål som ett material på förskolan och det häftiga möte som skapades vid insamlandet av dessa och ett kollektivt skratt utbryter eftersom man upptäcker att grannen tänkte likadant.